Varmt vatten men kallt klimat

Standard

Jag stod med Medelhavets varma vatten till midjan när tankarna började vandra. Botten var sandig och mjuk. De små vågorna rasslade försiktigt mot stranden. Brevid mig lekte barn i strandkanten.

Bakom oss låg hotellet, med bland annat ett par hundra semestrande svenskar. “De bästa veckorna på året”, var det något reseföretag som sa. Och rätt så. Det största problem vi badsemestrande hade var om all-inclusivekortet skulle klara vattnet, där det låg i badbyxornas insydda ficka.

Men på grannön, på en annan strand, vid ett annat hotell hade just kropparna efter ett par små flyktingbarn sköljts upp. Det var till dem tankarna vandrade. Samma hav, samma sol, samma varma vatten – men för dessa barn var det de sista de upplevde i livet.

Jag respekterar “öppna era hjärtan” liberalismen. Skall val förloras så ska de förloras för något betydelsefullt. Om “öppna era hjärtan” spelade roll för valutgången, då får det ha varit så. Rätt var det i mina ögon iallafall.

Men att jag tycker så innebär inte att jag är tillfreds med hur politiken nu hanterar flyktingsfrågorna. Just därför att jag respekterar “öppna era hjärtan” är jag kritisk mot politikens svårigheter på området.

För att en långsiktigt generös flyktingpolitik skall uppfattas legitim och därmed vara uthållig behöver ett antal saker tillgodoses.

Först, samtidigt som många säger “hjälp dem bäst där de kommer ifrån” har Sverige halverat budgeten för internationella militära insatser. Afghanistan är ett av de länder flest flyktingar kommer ifrån idag. Kan någon tro att det beror på för mycket internationellt engagemang i landet?

Många som var för ISAF sa, vi kan inte låta Afghanistan falla sönder i krig och förtryck, eller låtas utgöra bas för terror, för då kommer konsekvenserna av problemen förr eller senare till Europa. Nu faller Afghanistan ner i konflikt och konsekvenserna når Europa.

Men inte bara Afghanistan riskerar att falla sönder. På samma sätt ser det ut runt EUs södra gränser, och omvärldens engagemang har knappast varit för litet eller för uthålligt. Tvärtom. När länder i EUs närområde faller sönder i konflikt och krig kommer konsekvenserna att nå EU, bl.a. i form av flyktingströmmar.

Sverige har bidragit till FRONTEX och Kustbevakningen har räddat ett stort antal liv på Medelhavet. Utmärkt. Tullare och poliser och pengar – vad som nu behövs – skulle kunna bidra till till att upprätthålla kontroll över EUs yttre gränser, eftersom flera EU-länder går på knäna i detta.

Konsekvenserna av det kan i sin tur annars bli att den yttre gemensamma gränsen släpps och ersätts av inom-europeiska nationella gränskontroller, eller att bristande resurser för att uthålligt upprätthålla den yttre gränskontrollen bokstavligt eller bildlikt leder till murar runt EU.

Vid gränsen måste möjlighet finnas bl.a. att se vilka som är EU-medborgare, respektive tredjelandsmedborgare med visum, respektive vilka som inte behöver visum, respektive vilka som söker asyl.

Människor vare sig ska kunna eller ska behöva smugglas in, de skall kunna söka asyl och bemötas rättssäkert. Annars har vi inte ett fungerande asylsystem, utan ett köpa-sig-förbi-gränsen system, där de som har resurser kan ta sig in och de som saknar resurser inte.

Jag kan förstå temporära uppehållstillstånd i krissituationer, då länder faller sönder och många människor akut behöver kortsiktigt skydd. Jag har dock inte lika lätt att se det som ett önskvärt normalläge i asylpolitiken. Den som redan bär med sig stor osäkerhet gällande sitt gamla hemland, blir inte givet tryggare i att rota sig i sitt nya hemland om hon inte känner framtiden.

Framförallt bygger asyl på prövning av skyddsbehov, som ska styra vem som får stanna och inte.

Men i grunden handlar frågan om huruvida asyl är till för kortsiktigt skydd, eller också för att människor ska kunna bygga ett nytt liv i nytt land? Ytterst är det en fråga för de människor som söker asyl, men hur lagen utformas sänder signaler om vad Sverige önskar.

De som får avslag och saknar annan laglig grund för att vistas här behöver återvända. Att det rapporteras finnas tusentals människor i landet som antingen inte sökt uppehållstillstånd alls eller fått sin ansökan avslagen, men inte lämnat landet är oroväckande. Både för dem och Sverige. Vi riskerar få parallellsamhällen och undergrävd asylrätt.

Tappas tydlighet och konsekvens i asylpolitiken riskeras möjligheterna att upprätthålla en generös flyktingpolitik. Dit får det inte gå. Förloras perspektivet att göra skillnad för fred och stabilitet i EUs omvärld kommer det inte heller gå att hjälpa människor där dom kommer ifrån.

Annonser