Svensk politik på okänd mark efter DÖ

Standard

Många i Alliansen verkar andas ut efter att först KD och sedan övriga Allianspartier frånträtt Decemberöverenskommelsen. Det förefaller som om kritiken mot DÖ varit av en styrka och en varaktighet som gjort att flera partier välkomnat eller i vart fall kunnat acceptera vägen ut.

Men efter den initiala lättnad som många verkar känna över att DÖ är borta, så lär det visa sig att utmaningarna på inget sätt är över.

Allianspartierna har lagt fyra separata budgetmotioner och hänvisade i inledande resonemang till detta för att avvisa krav på misstroendevotum mot regeringen och minska trycket på extraval. Partierna skulle rösta på sina egna budgetförslag.

Med andra ord; Decemberöverenskommelsen gäller inte längre, men Decemberöverenskommelsens anda och delar av dess innehåll skulle på sätt och vis ändå efterlevas.

Men. Riksdagen har ännu ej behandlat budgetens ramar, än mindre budgeten för respektive politikområde. Det innebär att det finns möjlighet för Alliansen att i Finansutskottet lägga gemensamma reservationer av större eller mindre omfattning, med högre eller lägre grad av konkretion. Hur SD sedan i Kammaren skulle förhålla sig till detta vet ingen.

Vill Alliansen agera skarpt mot budgeten? Sannolikt inte och inte i dess helhet, men frågan är snarare om man klarar att undvika att agera mot budgeten i några av dess delar.

När bortfallet av DÖ nu löser partipolitikens bojor kommer det plötsligt uppfattas av många – personer, organisationer, företag, journalister och inte minst enskilda politiker – som att de delar av regeringens politik som hårt kritiserats visst kan fällas. Bara Alliansen så agerar.

Därmed kommer trycket snart åter igen att byggas upp för att Alliansen ska förhandla sig samman i Finansutskottet i reservationer, som därmed blir att betrakta som skarpa, för att avvisa delar av regeringens budget.

Då kommer sanningens minut. Allianspartierna säger sig inte vara beredda att fälla budgeten eller att nu fälla regeringen. Men det kan inte uteslutas att dynamiken ändå utvecklas i den riktningen, i vart fall gällande delar av budgeten. Tecken på en sådan rörelse kan möjligen redan skönjas.

Beskedet från moderaterna har varit att man inte ska bryta ut delar av budgeten, men samtidigt har man inte uteslutit “ändringar” i budgeten i utskotten under riksdagsbehandlingen. Om det betyder ändringar med eller mot regeringens vilja återstår att se. Folkpartiet har markerat mot att bryta ut dekar av budgeten, budgeten skall ses som en helhet. Intresset för extraval är begränsat.

Man bör också minnas att DÖ var anledningen att Stefan Löfven inte utlyste extraval till mars 2015, trots att han hade aviserat detta när regeringens budgetproposition föll i riksdagen. Han har sedan i fjol regerat på Alliansens budget, men kunde göra vissa justeringar i Vårbudgeten. Regeringen har dock ännu inte fått igenom någon budgetproposition i riksdagen. Den grund som angavs för att undvika extraval, Decemberöverenskommelsen, finns dock inte längre.

Flera av de breda uppgörelser som DÖ pekade ut har dock redan initierats eller levererats, men kommer kräva gemensam omvårdnad de kommande åren. Det är heller inte omöjligt, kanske snarare troligt, att flera partier ser det nödvändigt med en bred migrations- och intergrationspolitisk uppgörelse.

De kommande månaderna lär präglas av att nya insikter om konsekvenserna av Decemberöverenskommelsens bortfall görs och tränger igenom. Partierna är i hög grad ute på ökänd mark. Det är svårt att se att någon har kunnat överblicka alla konsekvenser ännu – men å andra sidan skulle samma sak ha kunnat hävdas också om Decemberöverenskommelsen överlevt höstens partistämmor.

Än så länge verkar många vara tagna på sängen av den snabba händelseutvecklingen.

Socialdemokraterna lär framöver komma att tala om vikten av att i politiken hålla ord och ingångna uppgörelser, i ett för Sverige utsatt läge. Ungefär det samma som Alliansen säkert hade tänkt säga till socialdemokraterna i samband med höstens budgetdiskussioner, med andra ord. Minns varningarna om att regeringen inte fick tillåtas tänja på Decemberöverenskommelsens gränser i budgeten.

En fråga för den kamp om historieskrivningen som till slut lär stunda lär bli varför fyra partier lämnade DÖ, när det bara var ett vars stämma avfärdat den. Alliansen lär peka på att det var Alliansen som helhet som ingick DÖ. Socialdemokraterna lär peka på att DÖ fortfarande hade kunnat fungera som tänkt utan KD. Därför bör noteras att folkpartiet redan innan KDs beslut signalerade vad ett nej skulle medföra.

De stora sakpolitiska utmaningarna för landet är uppenbara, liksom de betydande förändringar som väljaropinionen genomgått. Kanske är det så enkelt som att dessa båda förhållanden hänger samman? Lös de stora sakfrågorna så påverkas opinionen i önskvärd riktning.

Annonser