Regeringen måste reparera relationen till Israel

Standard

Regeringen måste nu finna en väg ur den bilaterala förtroendekrisen med Israel. Om inte Sverige kan tala med båda parter kan ingen roll alls spelas för en solid och fredlig framtida lösning.

Margot Wallström är uppenbarligen inte välkommen till Israel, annat än som turist, och sägs inte kunna få några officiella möten om hon besöker landet.

Israel har tagit mycket illa vid sig av det svenska erkännandet av Palestina.
I många sammanhang vill regeringen framstå som möjlig medlare i internationella konflikter. Vi påstås inte ens kunna utreda Natomedlemskap av bl.a. detta skäl. Men i fallet Israel-Palestina har regeringen omöjliggjort för Sverige att fungera som medlande kraft, eftersom Israel inte ens vill acceptera besök av Sveriges utrikesminister.

Vad gör man i ett sådant läge? Det rimliga vore att sänka tonläget och under hand försöka inleda en dialog med Israel för att finna en väg ur låsningen. Med mindre kan Sverige knappast spela en roll i en freds- och försoningsprocess.

Vad gör regeringen? Jo, istället höjer man tonläget och cementerar därmed låsningen.

I dagens DN finns en läsvärd intervju med Margot Wallström, där hon säger om Israel att ”de har ju en retorik som har gått över alla gränser. Det är inte acceptabelt hur de har pratat om oss och om alla andra.” Hon säger också att ”Israel har ju varit oerhört aggressivt.”

Med andra ord, den politiska konflikten med Israel trappas upp. Låsningarna blir hårdare och vägen ut svårare. Konflikten utspelas i media, inför öppen ridå.

Israel kallade i höstas hem sin ambassadör från Sverige. ”Det är ingen hemlighet att Israel ser Sveriges erkännande av staten Palestina som en ytterst ovänlig handling, säger Emmanuel Nachshon på israeliska UD till Ekot.” Beslutet om erkännande var när det annonserades inte förankrat bland riksdagens partier.

”Vi kommer att kunna bibehålla relationerna, det är jag övertygad om.” Det sa Margot Wallström i samband med erkännandet. (SVT 6 oktober 2014)

”Det har varit kommentarer som förväntat” och ”Vi kommer fortsatt ha goda bilaterala kontakter”, sa Wallström också i samband med erkännandet.

Var det förväntat att Israel skulle avvisa besök av utrikesminister Wallström? Blev resultatet av regeringens agerande fortsatt goda bilaterala kontakter? Kunde relationerna till Israel bibehållas?

Om svaret på frågorna är nej, så har regeringens hantering av frågan misslyckats.

Detta handlar om hur regeringen har skött det utrikespolitiska hantverket. Och som framgår spelar det stor roll hur det utförs, både för Sverige och Sveriges möjligheter att bidra till en konstruktiv lösning.

Annonser