Ett nytt politiskt landskap

Standard

Det svenska politiska landskapet kan komma att förändras under de kommande månaderna. Extravalet kan komma att ge strukturella konsekvenser för svensk politik.

Några ord om vad som står på spel:

1. Riksdagens funktionssätt bygger dels på formella regler som i Riksdagsordningen, dels på praxis utvecklad av partierna i riksdagen. Det finns ett antal minoritetsskydd och andra åtgärder som är möjliga att använda i riksdagens behandling av ärenden – men som oftast inte används av hänsyn till riksdagens funktionssätt och upprätthållande av effektiv styrning. Skulle alla partier alltid använda dem så skulle Riksdagen sluta fungera väl.

Arbetet bygger på att möjligheterna att minoritetsbordlägga, återförvisa ärenden till utskott, begära lagsrådsgranskningar – eller vad det nu än må vara – brukas när det verkligen är av stor vikt, men också bara då. Det gäller i hög grad också att upprätthålla noggrannhet och återhållsamhet i hanteringen av budgeten, t.ex. att inte bryta ut delar av budgeten eller att rösta på andra än egna förslag.

Hur väl Riksdagen fungerar beror på partiernas gemensamma ansvarstagande för demokratin i vardagen. När riksdagens praxis bryts påverkar det inte bara det enskilda ärendet, utan också andra och kommande ärenden. Det som nu sker spelar roll både för det omedelbara arbetet i riksdagen, men också för framtiden.

Nu har riksdagen fastställt Alliansens budget – som helhet. Nu ska utskottens respektive områden behandlas och voteras. Hur hanterar då de rödgröna att majoriteten gått dem emot? Blir det strid inom några politikområdens ramar? Sverigedemokraterna signalerar att de sannolikt lägger särskilda yttranden i utskotten, vilket socialdemokrater kritiserat. Hoppande majoriteter skulle bli riskerar mycket rörigt för statens verksamheter.

2. Blockpolitiken, som många förutspått skulle monteras ner till förmån för brett samarbete i ett oklart parlamentariskt läge, har på kort tid istället cementerats. Klyftorna mellan blocken, där det rödgröna blocket formerades i samma sekund som Stefan Löfven deklarerade att han går till val på den rödgröna budgeten, som är förhandlad med vänstern, har grävts mycket djupa. Det tonläge som just nu råder kommer att försvåra breda, blocköverskridande lösningar. Ordet samarbete nämns – men i sammanhang av största avståndstagande.

Ytterst är breda politiska samarbeten beroende av tillit på personlig nivå. Den ledare som levererar de hårdaste orden idag, bör inse att den kommer att möta det hårdaste motståndet imorgon.

3. Förlorar Stefan Löfven extravalet, så är socialdemokraternas tidigare unika ställning som regeringsbärande parti definitivt över.

Regeringsdugligheten har redan skadats, men skulle vid en förlust försvagas för lång tid framöver. I själva verket vore det utomordentligt illa för Stefan Löfven om partiet efter så kort tid förlorade regeringsmakten. Regeringen Löfven höll då i praktiken i två månader och kan vara formellt borta redan i mars 2015.

Socialdemokraternas skulle efter åtta år i opposition, en höst i regeringsställning och därefter förnyad opposition helt reduceras till ett parti bland andra och dessutom sannolikt till ett avsevärt mindre parti än självbilden medger.

Vinner socialdemokraterna extravalet väntar sannolikt några år med oklar riksdagsmajoritet, därmed begränsat reformutrymme och politiska strider med Alliansen.

4. Hittills har hårda angrepp cementerat Allianssamarbetet och partierna verkar helt inriktade på att vinna extravalet.

Men skulle Alliansen förlora valet kommer det sannolikt att komma stort externt tryck på enskilda partier om att ingå breda uppgörelser, eller t.o.m. regeringssamverkan med socialdemokraterna. Naturligtvis har de rödgröna som mål att bryta upp Alliansen genom samverkan med något eller några – men inte alla – av partierna.

De rödgröna kommer också att försöka bidra till att något Alliansparti tvingas lämna riksdagen i extravalet och därigenom splittra Alliansen. En sådan strategi kan dock vara riskabel. Notera hur Annie Lööf nu påpekar att socialdemokraterna hade som mål att få centern att ramla ur riksdagen i valet 2014 – men nu säger sig vilja söka samverkan med centern.

5. Moderaternas politiska förnyelse är avgörande viktig inte bara för moderaterna själva, utan också av betydelse för det svenska politiska systemets långsiktiga stabilitet. I länder som Norge, Danmark och Österrike har högerpopulistiska partier periodvis lyckats bli närmast jämstora eller större än det traditionella liberalkonservativa partiet samt socialdemokraterna. I Norge finns Framstegspartiet i regeringen.

Det finns givetvis skillnader mellan dessa partier och Sverigedemokraterna och naturligtvis också skillnader mellan de liberalkonservativa, respektive socialdemokratiska partierna i Europa. Min poäng är heller inte oro över att det skulle vara just moderaterna som löper särskild risk att tappa väljare till sverigedemokraterna – snarare att moderaterna behövs för att ge så vitala svar på angelägna samhällsproblem att utrymmet för Sverigedemokraterna så långt som möjligt dras undan.

6. I skrivande stund är varje valutfall möjligt. Men nu grundläggs förutsättningarna för valrörelsen. Det allvarliga vore om blocken blir så upptagna med att fördjupa klyftan till varandra att sverigedemokraterna, som är problemets ursprung, får göra sin egen valrörelse.

Populismen får aldrig lämnas att ensam beskriva de samhällsproblem människor ser. För bara de etablerade partierna kan lösa dem.