Ett försvar i användning kostar

Standard

Mindre än en femtedel av Försvarsmaktens personalkostnader tas idag i anspråk för anställda soldater och sjömän. Det är avsevärd mindre, bara två tredjedelar, av försvarets personalkostnader för civilanställda.

Försvarsmaktens personalkostnader är drygt 12,5 miljarder kronor. Av dessa 12,5 miljarder utgör idag sammantaget 2,2 miljarder kronor kostnaden för ”yrkessoldater” (GSSK) och ”deltidssoldater” (GSST). Det motsvarar mindre än en femtedel av Försvarsmaktens personalkostnader.

Av tabellen nedan framgår att kostnaden för de civilanställda i försvaret är ca 3 miljarder kronor. Det innebär att kostnaden för anställda soldater och sjömän idag är ca 800 miljoner kronor lägre än kostnaden för Försvarsmaktens civilanställda personal.

Personalkostnaderna för yrkes- och specialistofficerare är ca 6.5 miljarder kronor. Det är ungefär tre gånger så mycket som soldaterna idag kostar.

Systemet är inte fullbemannat än. Men det är de heltidsanställda soldaterna, GSSK, som bär högst lönekostnader och av dem är nu ca 5.400 av ca 6.500 (min uppskattning) på plats, enligt Försvarsmaktens årsredovisning 2013.

Den tillväxt som främst kommer att ske de kommande åren hänförs till deltidssoldaterna, GSST, som bär en avsevärt lägre lönekostnad. Där fanns enligt årsredovisningen för 2013 ca 2.700 på plats. Det behöver därmed fortsatt tillföras 6.800 stycken GSST (min uppskattning).

Det finns säkerligen felkällor som gör att det inte bara går att räkna ut en snittkostnad och multiplicera med numerären i målbilden för att få fram den fulla personalkostnaden, t.ex. genom att inte alla som ingår i tabellen nedan har varit anställda under hela året och att en expansion av antal anställda soldater sannolikt skett under året, vilket underskattar snittårskostnaden. Likaså finns myndighets- och politiska beslut om att justera antal anställda i de olika kategorierna, det kan ske löne- och villkorsförändringar, det finns överföring av personal till andra myndigheter m.m. Det finns också för samtliga personalkategorier ytterligare kostnader än lön och sociala avgifter. Samtidigt balanserar Försvarsmakten antalet officerare och effektiviserar stödfunktionerna.

Men det är inte de anställda soldaterna som utgör Försvarsmaktens dominerande personalkostnad. Och det är inte de anställda soldaterna som kommer att utgöra Försvarsmaktens dominerande personalkostnad. Ingen personalkostnad är heller konstanthållen. Jag visar inte dessa relationer för att vara kritisk mot kostnaden för någon personalgrupp, bara för att visa hur det faktiskt idag ser ut.

Försvarsmakten: ”Redovisning av personalkostnader enligt resultaträkningen utfall 2013.

ta

(Alla eventuella feltolkningar av tabellen är mina egna. Inte Försvarsmaktens)

Men poängen detta inlägg syftar till att göra är faktiskt en annan, nämligen att de stora kostnaderna för försvaret framöver snarare kommer att vara att använda personalen i utbildning, övning och insatser, samt att förse den med modern materiel.

Poängen är att ett försvar som kan användas, ska användas och också verkligen används kostar betydligt mer pengar än ett försvar som ligger i vila i väntan på att eventuellt, men sannolikt aldrig användas. I takt med att reformen fullgörs så ökar också försvarets användbarhet. Det är själva syftet.

Mer drivmedel och ammunition förbrukas vid övning och insats. (Det sades till mig för några år sedan att en soldat som övade skytte inför ISAF på någon timme förbrukade mer ammunition än en värnpliktig under hela sin utbildningstid.) Materielen slits i insats och övning. Personalen är dyrare i insats än på hemmaplan.

Men det är användningen som bygger kvalitet. Ju mer försvaret används desto fler saker kommer man att vilja, kunna och behöva utveckla och förbättra. Problem eller svagheter kan inte döljas eller lämnas därhän. Det är en av poängerna med ett försvar i användning. Och i takt med att försvaret kan användas, ska användas och verkligen används så kommer kostnaderna att öka. Detta oavsett hur försvaret är organiserat.

Därför, för att få den kvalitet vi önskar, så måste Sverige upprätthålla ett försvar i användning, ett försvar som kan användas i övning och insats när och där landets politiker så beslutar – inom landet, i närområdet och internationellt. Flera partier inser detta, men alla gör det inte.

Det blir högre kostnader ju mer försvaret används i övning och insats, men det är också genom denna användning som kvaliteten och användbarheten och den nytta försvaret kan göra landet ökar. Ett försvar som byggs för att inte användas är billigare för en given storlek, men inte alls lika kvalitativt.

Detta, att användbarhet och kvalitet är det som kostar, borde vara pudelns kärna i försvarsdebatten.

Annonser