Nyanserad bild av personalförsörjningen i Försvarsmaktens redovisning

Standard

Försvarsmakten ger i Årsredovisningen för 2013, samt Delårsredovisningen för 2014, en i mina ögon annan och betydligt mer nyanserad bild av personalförsörjningen, än den i media förekommande.

I Bilaga 3.1 skriver Försvarsmakten:

”Intagandet av fastställd IO 14 följer i allt väsentligt Försvarsmaktens planering.”

I Delårsrapporten står:

”Försvarsreformen i enlighet med det försvarspolitiska inriktningsbeslutet fortlöper i stort enligt plan.”

”Åtgärder som Försvarsmakten vidtagit för att minska avgångarna under GMU har gett resultat under första halvåret.”

I Årsredovisningens Bilaga 2 berättar man att mer än 33.000 personer sökte GMU under 2013. 3.784 av dessa togs in på utbildningen. 2.259 tog anställning eller skrev frivilligkontrakt efter genomförd GMU.

”Kvalitén i rekryteringsunderlaget var fortsatt god 2013.”

”De långa ledtiderna har visat sig vara en anledning till att individer hoppar av antagningsprocessen.”

Därför vidtas åtgärder för att korta ledtiderna mellan ansökan och utbildning.

”Den sammantagna effekten av avgångarna under och efter GMU är att ca 60 procent av de rekryter som påbörjade GMU har rekryterats som hemvärnssoldater, officersaspiranter, kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/K) respektive tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/T).”

Det innebär att 60 procent av rekryterna fortsätter efter avslutad utbildning. Av de värnpliktiga lämnade de sista åren 70 procent försvaret efter avslutad utbildning.

”Under året har en ökande trend registrerats som innebär att intresset för en fortsatt tjänstgöring är stigande.”

”Med undantag för GSS/T har Försvarsmaktens behov av nyanställd personal under året tillgodosetts numerärt.”

”En positiv indikator är att avgångar på egen begäran för GSS/K har minskat från 19 procent under 2012 till 14 procent under 2013.”

”De mest positiva erfarenheterna av att nyttja gruppbefäl, soldater och sjömän återfinns i arbetsmiljön och i kvalitén på soldaterna. Soldaterna upplevs vara mer motiverade och de uppvisar en högre och jämnare förmåga. I det nya systemet kan äldre soldater agera mentorer åt yngre för att underlätta deras integration på arbetsplatsen och som stöd i olika utbildningssituationer.”

”Försvarsmakten bedömer att det idag inte finns något tydligt samband mellan lön/förmåner och fullföljandegraden.”

Det är en intressant notering eftersom lönefrågan varit stor i debatten.

”Antalet kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/K) har ökat från 4 487 till 5 391. Det innebär att målet för 2014 budgetunderlaget för 2014 har nått ett år tidigare än planerat.”

Gällande GSSK är reformen nära att nå målen.

”Antalet tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/T) har ökat från 1 582 till 2 666.”

GSST är fortsatt Försvarsmaktens utmaning. Det är föga förvånande eftersom det är en för myndigheten ny personalkategori.

”Andelen GSS/K med GMU-bakgrund ökar och vid årsskiftet är det 47 procent av GSS/K som har genomgått GMU.”

”Avgångarna är väsentligt mindre i den grupp som rekryterats via grundläggande militär utbildning jämfört med tidigare värnpliktiga, vilket förstärker den positiva trenden avseende minskade avgångar.”

Detta antyder att ju fler soldater som rekryteras från GMU och ju längre tiden går så fler hinner fullgöra GMU, desto lägre blir avgångarna bland de anställda soldaterna.

”För närvarande väljer ca 40 procent av dem som lämnar en anställning som kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldat eller sjöman att bli tidvis tjänstgörande (huvuddelen), påbörja yrkes eller reservofficersutbildning eller teckna ett hemvärnsavtal.”

Siffran är mycket viktig. Om soldater stannar kvar inom Försvarsmakten, men byter yrkeskategori blir effekten en helt annan än om de helt lämnar försvarsmakten. Blir de kvar inom Försvarsmakten kommer deras utbildning, övning och erfarenhet försvaret till nytta.

Försvarsmakten pekar i Årsredovisningen och Delårsredovisningen naturligtvis också på ett antal utmaningar och förbättringsområden, för de kommande åren. Vore konstigt annars med ett helt nytt personalförsörjningssystem. Det gäller bl.a. att korta tiden mellan intresseanmälan och inryckning för GMU, att minska antalet avgångar, rekrytering till GSST, samt att få fler att stanna kvar i Försvarsmakten när de lämnar sin befattning.

Texturvalet ovan är så klart mitt eget, inte Försvarsmaktens. Citat kan aldrig ge den fulla bilden. Men oavsett detta så är bilden av personalförsörjningen som Försvarsmakten ger i Års- och delårsredovisningarna både mer nyanserad, resonerande och positiv än den vi vanligen får ta del av.

Annonser

Ett försvar i användning kostar

Standard

Mindre än en femtedel av Försvarsmaktens personalkostnader tas idag i anspråk för anställda soldater och sjömän. Det är avsevärd mindre, bara två tredjedelar, av försvarets personalkostnader för civilanställda.

Försvarsmaktens personalkostnader är drygt 12,5 miljarder kronor. Av dessa 12,5 miljarder utgör idag sammantaget 2,2 miljarder kronor kostnaden för ”yrkessoldater” (GSSK) och ”deltidssoldater” (GSST). Det motsvarar mindre än en femtedel av Försvarsmaktens personalkostnader.

Av tabellen nedan framgår att kostnaden för de civilanställda i försvaret är ca 3 miljarder kronor. Det innebär att kostnaden för anställda soldater och sjömän idag är ca 800 miljoner kronor lägre än kostnaden för Försvarsmaktens civilanställda personal.

Personalkostnaderna för yrkes- och specialistofficerare är ca 6.5 miljarder kronor. Det är ungefär tre gånger så mycket som soldaterna idag kostar.

Systemet är inte fullbemannat än. Men det är de heltidsanställda soldaterna, GSSK, som bär högst lönekostnader och av dem är nu ca 5.400 av ca 6.500 (min uppskattning) på plats, enligt Försvarsmaktens årsredovisning 2013.

Den tillväxt som främst kommer att ske de kommande åren hänförs till deltidssoldaterna, GSST, som bär en avsevärt lägre lönekostnad. Där fanns enligt årsredovisningen för 2013 ca 2.700 på plats. Det behöver därmed fortsatt tillföras 6.800 stycken GSST (min uppskattning).

Det finns säkerligen felkällor som gör att det inte bara går att räkna ut en snittkostnad och multiplicera med numerären i målbilden för att få fram den fulla personalkostnaden, t.ex. genom att inte alla som ingår i tabellen nedan har varit anställda under hela året och att en expansion av antal anställda soldater sannolikt skett under året, vilket underskattar snittårskostnaden. Likaså finns myndighets- och politiska beslut om att justera antal anställda i de olika kategorierna, det kan ske löne- och villkorsförändringar, det finns överföring av personal till andra myndigheter m.m. Det finns också för samtliga personalkategorier ytterligare kostnader än lön och sociala avgifter. Samtidigt balanserar Försvarsmakten antalet officerare och effektiviserar stödfunktionerna.

Men det är inte de anställda soldaterna som utgör Försvarsmaktens dominerande personalkostnad. Och det är inte de anställda soldaterna som kommer att utgöra Försvarsmaktens dominerande personalkostnad. Ingen personalkostnad är heller konstanthållen. Jag visar inte dessa relationer för att vara kritisk mot kostnaden för någon personalgrupp, bara för att visa hur det faktiskt idag ser ut.

Försvarsmakten: ”Redovisning av personalkostnader enligt resultaträkningen utfall 2013.

ta

(Alla eventuella feltolkningar av tabellen är mina egna. Inte Försvarsmaktens)

Men poängen detta inlägg syftar till att göra är faktiskt en annan, nämligen att de stora kostnaderna för försvaret framöver snarare kommer att vara att använda personalen i utbildning, övning och insatser, samt att förse den med modern materiel.

Poängen är att ett försvar som kan användas, ska användas och också verkligen används kostar betydligt mer pengar än ett försvar som ligger i vila i väntan på att eventuellt, men sannolikt aldrig användas. I takt med att reformen fullgörs så ökar också försvarets användbarhet. Det är själva syftet.

Mer drivmedel och ammunition förbrukas vid övning och insats. (Det sades till mig för några år sedan att en soldat som övade skytte inför ISAF på någon timme förbrukade mer ammunition än en värnpliktig under hela sin utbildningstid.) Materielen slits i insats och övning. Personalen är dyrare i insats än på hemmaplan.

Men det är användningen som bygger kvalitet. Ju mer försvaret används desto fler saker kommer man att vilja, kunna och behöva utveckla och förbättra. Problem eller svagheter kan inte döljas eller lämnas därhän. Det är en av poängerna med ett försvar i användning. Och i takt med att försvaret kan användas, ska användas och verkligen används så kommer kostnaderna att öka. Detta oavsett hur försvaret är organiserat.

Därför, för att få den kvalitet vi önskar, så måste Sverige upprätthålla ett försvar i användning, ett försvar som kan användas i övning och insats när och där landets politiker så beslutar – inom landet, i närområdet och internationellt. Flera partier inser detta, men alla gör det inte.

Det blir högre kostnader ju mer försvaret används i övning och insats, men det är också genom denna användning som kvaliteten och användbarheten och den nytta försvaret kan göra landet ökar. Ett försvar som byggs för att inte användas är billigare för en given storlek, men inte alls lika kvalitativt.

Detta, att användbarhet och kvalitet är det som kostar, borde vara pudelns kärna i försvarsdebatten.

Välkommen till 1970-talet!

Standard

Den stora ironin är att de rödgrönas problem på många sätt liknar borgerlighetens tidigare problem, som var tydliga inte minst under 1970-talet – men egentligen ända fram till 2004.

På 1970-talet stod kärnkraftsfrågan i centrum – regeringen Fälldin föll 1978 på oenighet kring kärnkraften. Nu hävdar miljöpartiet att de aldrig tänker sitta i en regering som ger tillstånd för ny kärnkraft, samtidigt som Stefan Löfven inte vill säga vad han tycker.

Under decennier präglades debatten av ”borgerlig splittring” och partierna hade svårt att komma överens i de stora sakfrågorna, både inför och efter val. Inför valet 1991 gick moderaterna och folkpartiet samman kring ”Ny start för Sverige”. Men först 2004 formades Allians för Sverige av de fyra borgerliga partierna. Då lämnades besked före valet om vad en Alliansregering ville göra efter valet.

Nu förekommer inget samarbete alls mellan de rödgröna partierna före valet. Det finns inga gemensamma besked, ingen gemensam valplattform och ingen 100-dagars plan för vad som en rödgrön regering vill genomföra i regeringsställning.

Vi vet inte ens vilka partier som skulle ingå i en rödgrön regering, eller ens om en rödgrön regering är just rödgrön, eller bara röd.

Grön blir den kanske ändå om man jämför med Fredrik Reinfeldts regeringserfarenhet.

Vänstern sätter sig inte i en rödgrön regering som inte stoppar ”vinster i välfärden”. Miljöpartiet var tidigare starkt förankrat i friskolerörelsen.

Stefan Löfven tycker att elever ska få välja skola, men det är inte samma sak som att han tycker att elever ska ha några skolor att välja bland.

Finanspolitiken kommer att bli problematisk, när varje parti har sina egna vallöften, med överlappande finansiering. Kommer Fi in så har de massor av dyra vallöften – och ingen finansiering alls.

Gemensamma rödgröna besked finns inte. Däremot luftar de rödgröna gärna sina kabinettsfrågor. De ger besked om ”vi tänker aldrig acceptera” – men inte om ”vi vill tillsammans genomföra”.

Welcome to That 70’ Show!

900 miljoner som försvann?

Standard

De 900 miljoner kronor i utökade försvarsanslag som socialdemokraterna talade om i Försvarsberedningen levereras inte i partiets valmanifest, vallöften eller reformtabell. Där finns inga förslag om detta.

Låt oss ta det från början:

”Vår bedömning är att ytterligare ekonomiskt tillskott, utöver det som regeringen föreslagit, är nödvändigt till Försvarsmakten åren 2014-2019. En kommande regering har att ta ansvar för detta.” Så skrev socialdemokraterna i Försvarsberedningens betänkande, i maj 2014.

”Därför har vi också föreslagit att försvarsutgifterna fram till 2018 ska öka med två miljarder kronor, det vill säga 900 miljoner kronor utöver det högeralliansen föreslagit.” SAP hemsida 4/6 2014.

Nu har både valmanifest, socialdemokraternas vallöften och ”Reformtabell” presenterats – utan att dessa åtaganden uppfylls. Särskilt noterbart är att inga skarpa förslag alls finns för de närmast liggande åren, utöver beredningen.

*Inga utfästelser om nya pengar till försvaret görs i socialdemokraternas valmanifest.

*Inga pengautfästelser finns med bland socialdemokraternas ”Vallöften” på partiets hemsida.

*Inga utfästelser om nya pengar till försvaret fanns med bland de 28 Powerpointbilderna, från partiets presentation av Valmanifestet.

*Inga löften om nya pengar till försvaret fanns med i den DN-debatt artikel, med vilken partiledningen presenterade valmanifestet.

*Inga skarpa förslag om nya pengar till försvaret, utöver Försvarsberedningens överenskommelse, finns med i partiets ekonomiska ”Reformtabell”.

Denna ”Reformtabell” omfattar ändå löften om totalt 40,5 miljarder kronor fram till 2018.

Socialdemokraterna följer i dokumentet upp Försvarsberedningens förslag under rubriken ”Stärk Sveriges försvar – försvarsberedningens överenskommelse”, där 1,1 miljarder kronor förutskickas. Men det var alltså just denna siffra som partiet i beredningen menade vara för låg och ville höja med 900 miljoner kronor.

I reformtabellen finns därtill ett avsnitt om ”Reformer vid en bättre utveckling på arbetsmarknaden”. Där står: ”Med en starkare utveckling på arbetsmarknaden frigörs ett reformutrymme. Ett sådant utrymme skulle vi investera i välfärden.

Våra prioriteringar är:
Mer resurser till skola, vård och omsorg
Sänk skatten för pensionärer
Stärk våra gemensamma försäkringar
Stärk Sveriges försvar”

Om arbetsmarknaden utvecklas bättre, ”frigörs ett reformutrymme”. Detta skall gå till ”välfärden”. Men som fjärde punkt finns försvaret med, dock utan angiven summa.

De 900 miljonerna från Försvarsberedningens diskussioner återfinns således varken i socialdemokraternas valmanifest, bland vallöftena eller i partiets reformtabell.

Häromdagen föreslog Alliansens partiledare en anslagsökning för försvaret. ”Redan i år vill de borgerliga partierna lägga 100 miljoner kronor extra och sedan 300 miljoner extra 2015 till 2018, utöver de 1,1 miljarder som försvarsberedningen beslutat om.” Svd 3/9 14.

Motsvarande satsning finns alltså inte i socialdemokraternas reformtabell eller valmanifest. Socialdemokraterna svarade dock på Alliansens förslag genom att hänvisa till skrivningen om ”bättre utveckling på arbetsmarknaden”. ”Något som enligt Socialdemokraternas försvarspolitiska talesperson Peter Hultqvist innebär att S är berett att lägga en miljard extra på försvaret 2018.” Svd 3/9 14.

Något skarp förslag om detta för 2018 finns varken i reformtabell eller valmanifest. Och ingenting alls sägs om åren 2015, 2016 och 2017.

En ”bättre utveckling på arbetsmarknaden” kan väl knappast antas komma redan om ett halvår, för att finansiera utökade försvarsanslag? För att kunna gälla för 2015 måste en sådan anslagsökning in i statsbudgeten redan om några enstaka veckor. Partiet har inga pengar i valmanifestet eller reformtabell för anslagsökningar till försvaret, utöver Försvarsberedningen. Det har alltså Alliansen.

Av detta är det svårt att dra andra slutsatser än följande:

1. De 900 nya miljoner till försvaret, som socialdemokraterna talade om i försvarsberedningen för tiden fram till 2018, är borta.
2. Det finns inga skarpa förslag om anslagsökningar, relativt försvarsberedningen, vare sig i valmanifestet, socialdemokraternas reformtabell eller bland partiets vallöften.
3. Vid en bättre utveckling på arbetsmarknaden ska pengar gå till ”välfärden”, försvaret kommer som socialdemokraternas punkt nummer fyra.
4. Det socialdemokraterna sa när Alliansens partiledare presenterade anslagsökningar för försvaret matchar inte Alliansens förslag. En i valmanifest och reformtabell icke förekommande miljard år 2018, beroende av en ”bättre utveckling på arbetsmarknaden”, är inte det samma som Alliansen har föreslagit. Alliansen vill, som jag förstått saken, påbörja ökningen – utöver Försvarsberedningen – med 100 miljoner kronor redan i år och fullfölja med 300 nya miljoner 2015, 2016, 2017, samt 2018.
5. Vid en eventuell valseger skall försvarsanslagen dessutom förhandlas med miljöpartiet, vänster och eventuellt feministiskt initiativ – som alla kräver kraftigt sänkta anslag.