Historiska likheter och skillnader

Standard

Det dras på många håll paralleller mellan situationen på 1930-talet och idag, med anledning av Rysslands intervention på Krim. Ryssland anser sig ha rätten att agera för att skydda etniska ryssar i andra länder. Idén är den om en rysk nation, som skall helas. Argumentationen har hörts förut.

Ryssland agerar tveklöst i strid med internationell rätt, ingångna avtal och emot omvärldens reaktioner.

Situationen i Ukraina är djupt allvarlig och bär med sig betydande risker både på kort och lång sikt. Rysslands användning av militär förmåga på Krim är inte acceptabel, vilket omvärlden tydligt deklarerat.

Det hörs också hur paralleller till Kalla Kriget dras. Ryssland mäler ut sig från samarbete med Europa och sätter militär styrka före samarbete i relationen till andra länder.

Det finns säkerligen paralleller till 1930-talet, såväl som till Kalla Kriget, att dra. Men det finns också skillnader. Skillnaderna bör också noteras när vägen för att möta situationens allvar ska formas. Skillnaderna mildrar dock inte den aktuella situationens allvar.

Ekonomi: Den militära förmågan gräns sätts i ett längre tidsperspektiv av ekonomins utveckling. Detta var tydligt under andra världskriget, när USA engagerade sig på allvar, och under kalla kriget. Rysslands tillväxt är svag och avgränsad. Det saknas långsiktiga investeringar för att skapa ekonomisk växtkraft. Statsbudgetens saldo kan närmast indexeras mot oljeprisets utveckling.

Eftersom landet inte, som under kalla kriget, är ekonomiskt avskärmat mot omvärlden, så kommer landet att påverkas mycket starkt av Krimskrisens efterdyningar. Ryssland tvingas redan idag överföra resurser från sociala sektorer till försvaret, för att finansieras försvarsreformen. Det kommer Rysslands nuvarande ledning säkerligen vara beredd att fortsätta med, men detta kommer också att påverka landets långsiktiga växtkraft. USAs och delar av Europas ekonomiska växtkraft finns i ett annat härad.

Att Ryssland långsiktigt riskerar att bli ekonomiskt svagare gör inte nödvändigtvis situationen stabilare i det korta eller medellånga perspektivet. Tvärtom kan insikten om framtida ekonomisk svaghet snarare göra landet mer oförutsägbart nu.

Militär förmåga: Nato förenar Amerika och Europa och det finns bara en militär allians av betydelse. Nato är en sedan länge etablerad struktur för kollektiv säkerhet, där den sammantagna militära förmågan är helt dominerande.

USAs försvarsutgifter är nära tio gånger större än Rysslands. Till USAs försvarsutgifter skall läggas ett par stora europeiska länder som har försvarsbudgetar i ungefär samma storleksordning som Rysslands, samt ett tjugotal mindre och medelstora länders militära förmåga. Natoländernas försvarsbudgetar har dock varit i nedgång, i vissa fall i kraftig nedgång, de senaste åren. Rysslands agerande kan nog komma att leda till en omprövning av detta i flera större europeiska länder och USA.

USAs tekniska nivå är mycket hög. Ryssland gör sitt bästa för att utveckla den egna förmågan. Ryssland är dock starkare militärt jämfört med tidigare och avsevärt starkare än näraliggande grannar, som för ett par decennier sedan frigjorde sig från Sovjetunionen.

Det som tydligt demonstrerats är Rysslands beredvillighet att använda sin militära förmåga i närområdet, i forna Sovjetrepubliker.

Dock, och det är centralt, USAs beredvillighet att agera in skulle vara en helt annan om Natoländer eller alliansen hotades. Vicepresident Biden undersök under sitt besök i Europa nyligen, utan minsta utrymme för tvekan, att Artikel 5 gäller. Nu och i all framtid.

Politiskt samarbete: Det finns ett sedan många år väl etablerat politiskt och ekonomiskt samarbete i Europa. EU har en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, vars betydelse nu kommer att öka. Krimkrisen bör och behöver leda till en fördjupning av Europas samarbete.

Ryssland står idag ganska ensamt, politiskt och militärt. Det är inte två politiska eller militära allianser som står mot varandra. Syrien och Nordkorea hör till de enstaka länder som visat Ryssland förståelse för agerandet i Ukraina.

Långsiktig politisk balans: Ryssland är och vill ses som starkare än tidigare. Ryssland är militärt starkare än förut. Dock är världen inte i det läge som fanns under Kalla Kriget, med två ekonomiska, politiska och militära block som stod mot varandra. Ryssland har försökt skapa ett sådant eurasiskt samarbete, men det väger på inget sätt tungt jämfört med USA och Europa.

En långsiktigt viktig faktor av stor vikt är Kinas utveckling. Det avgörande för styrkebalansen globalt är på sikt inte bara eller kanske inte ens främst Ryssland, utan snarare Kina. Kina är sannolikt konventionellt starkare än Ryssland och har genomfört tvåsiffriga anslagsökningar för försvaret under många år. Man utökar sin militära förmåga, inte minst till havs och satsar såväl på kärnvapenförmåga som närvaro i rymden. Kina har en ekonomi med avsevärd växtkraft, som kan backa upp de militära ambitionerna.

Kina lade ner sin röst i säkerhetsrådets omröstning angående Krim. Landet driver traditionellt en icke-inblandningslinje i internationell politik och har därför stundom hamnat på samma sida som Ryssland. Denna gång röstade Kina dock inte som traditionen bjuder till stöd för icke-inblandning i andra länders interna förhållanden och därmed emot Rysslands intressen. Men Kina röstade heller inte tillsammans med Ryssland nej till den berörda säkerhetsrådsresolutionen.

I USA har Ryssland och Kina på sina egna sätt samma politiska motståndare. Ett förhållande som balanserar detta är för Kinas del ett beroende av export till västvärlden i allmänhet och särskilt till USA. Kina är i hög grad beroende av omvärlden och marknadstillträde. Kina söker omforma sin ekonomi från att vara exportdriven till att drivas av inhemsk konsumtion. Frågan är hur kombinationen av denna omvandling och önskan att minska USAs inflytande i Asien på sikt kommer att påverka relationerna till USA – och till Ryssland.

Det finns faktorer som talar för framtida rivalitet mellan Ryssland och Kina och det finns saker som talar för att länderna kan finna gemensamma intressen. Den politiska dialogen med Kina är central idag och kommer än mer att bli det framöver.

Det finns många mycket oroande aspekter av Krim- och Ukrainakrisen. Den mest oroande är beredvilligheten att använda militära resurser, som Ryssland visat.

Jag är fortsatt rädd för att utvecklingen kan förvärras, innan läget blir bättre.

Det finns likheter, men också skillnader jämfört med 1930-talet. Det finns likheter, men också skillnader jämfört med Kalla Kriget. Dessa innebär ingenting som mildrar allvaret i situationen nu. Bara att läget inte är just detsamma som under dessa epoker.

Det finns anledning för Europa att stärka det egna samarbetet i EU och det transatlantiska samarbetet i Nato.

 

 

 

Annonser