Informationsarenan central i Krimkrisen

Standard

I kris och konflikt är desinformation och ”intressedriven information” organiserad och medveten, i syfte att gynna en parts – oftast den starkares – intressen. 

Ett påtagligt inslag i Krimkrisen har varit hur aktiv roll informationsarenan har givits. I detta fall har informationsarenan använts i Ukraina, men också i omvärlden.

Den svenska debatten är, skall och måste vara fri, det är bästa skyddet för en demokrati.

Hos oss är informationen fri. Men i kris och konflikt är källan sällan sanningsenlig när icke-demokratier eller aggression är inblandade. Det hör till pjäsen att det är mycket svårt att i ett pågående skede med säkerhet säga vad som är vad. Vad är slump, vad är medvetet? Vad är äkta, vad är falsarium? Hur solid är den kunskapsgrund, på vilken vi tar ställning eller agerar?

En del i summeringen av Krimkrisen, när det väl blir dags för en sådan, kommer sannolikt att behöva vara en genomgång av hur informationsarenan användes för att gynna särskilt ryska intressen. Till del kan en sådan process självklart vara tekniskt baserad, men till en annan del baseras på genomgång av de uppgifter, nyheter och budskap som särskilt Ryssland sände, direkt eller via ombud, för att se mönster i uppträdande och budskap. Först i efterhand kommer dessa gå att helt värdera. Det lär då också finnas utrymme för analys av hur omvärlden förmådde att förhålla sig till och hantera den ryska informationen.

Vad är det för faktorer som kan vara aktuella att fundera över? Några tankar:

*Motsägelsefull och motstridig information har lämnats, vilket skapat osäkerhet och handlingsfrihet. Svartahavsflottan rapporterades t.ex. ställa ultimatum till Ukraina, vilket avfärdades av Kreml. Det gjorde att flera handlingsvägar låg öppna, samtidigt som omvärlden lugnades av dementierna.

*Vilseledande information, har sått tvivel i omvärlden. Det var inga ryska trupper på Krim, sa Ryssland. Ja, vilka är det då? Det är rysktalande självförsvarstrupper? Vilka var krypskyttarna i Kiev? Vad var deras syfte och vem kontrollerade dem? Var det demonstranterna själva som sköt för att trissa upp stämningen, eller var det regimen eller annan aktör som mycket hårdhänt försökte slå ner demonstrationerna?

*Förstörelse har såvitt jag förstår förekommit av mediainfrastruktur som kablar och TV-stationer har stängts, oklart av vilka. Motståndarsidans information hindras från att komma ut. Frekvensområden kan tas över av nya aktörer. Rysslands egen användning av media är intressant. Rysk TV har bidragit med felaktiga påståenden, t.ex. om massiva flyktingströmmar till Ryssland. Rysk TV når långt utanför Ryssland.

*Om det förekommit IT-attacker i Ukraina och omvärlden vore intressant att veta och värdera. Estland utsattes under Statykrisen 2007 för sådana IT-attacker, då det finansiella systemet drabbades. Man behöver inte längre invadera ett land för att slå ut dess infrastruktur – el, vatten, kommunikationer eller internet.

*Betydande nätaktivitet påverkar indirekt vår bild och är en självklar del av det fria samtalet i Europa. På nätet förekommer inslag av motfrågor, motbilder, ifrågasättanden av den västerländska bilden och mer förstående resonemang om Rysslands motiv och agerande. Varför skildrar ni inte istället fascismen i Ukrainas nya regering? Det kan säkert vara fråga om legitima frågor i debatten, från engagerade privatpersoner. Men nätet kan användas också för ett organiserat eko av en rysk motbild mot den västerländska uppfattningen om konflikten.

*Avlyssning av beslutsfattare, som samtalet mellan Estlands utrikesminister och EU:s Höge Representant, samt läckta inspelade samtal. Är samtalen äkta, manipulerade eller förfalskade? Vilken aktör har förmåga och intresse att avlyssna politiska ledares samtal? Vilken aktör har förmåga och intresse att läcka ut dem? Vad är syftet? Att försvaga länders och organisationers politiska ledningar utrymme att agera politiskt? Eller något annat?

*Läckage av information som tvingar politiska ledningar att hantera andra frågor än den aktuella krisen kan komma i framtiden. Om känslig information dyker upp i kris, är det whistleblowers eller underrättelseintressen som ligger bakom? Hur vet man äkthet? Hur vet man skillnad? Gör det skillnad? 

*Budskap som försvagar försvarsvilja eller benägenhet till politiskt agerande. I direkt mening kan det så klart gälla Ukraina. I andra länder i mer indirekt mening för att dämpa potentiella politiska reaktioner, till Ukrainas stöd. Jag har sett försvarsdebattörer på sociala media peka på risken för Psy-ops. Sådana kan vara en del i en strategi för att ta och behålla kontroll över ett område utan att skott behöver avlossas.

Jag har ingen annan information än offentlig sådan kring detta. Men informationsarenans roll i Krimkrisen är nog värd att ägna en tanke.

Klart står att informationsarenan kommer att vara en central del av framtidens kriser och konflikter. Och den är en tillsammans med politiskt och militärt agerande en integrerad del av strategin i kris och konflikt. Länder agerar ibland öppet, ibland via ombud. Ibland har en aktör inte kontroll över alla som agerar. Det är viktigt att omvärlden kan hantera detta.

En viktig sak för framtiden är informationssäkerhet, vårt skydd mot cyberattacker. En annan är medvetenhet i hanteringen av hemlig information. En ytterligare annan är tillgång till säkra kommunikationsmedel för företag och offentliga befattningshavare. Därtill kommer viss medvetenhet i samhället om att i kris och konflikt är desinformation och ”intressedriven information” organiserad och medveten.

Det öppna samhället och fri media är, inte minst genom ett kritiskt förhållningssätt, granskande och ifrågasättande, bästa skyddet mot att desinformation och ”intressedriven information” formar samhällsdebatten.

Men lite mer allmän medvetenhet skadar inte. Och än är på inget sätt Krimkrisen över. Den kommande helgen blir betydelsefull.

Annonser