Utvecklingen i Ukraina står och väger

Standard

Demonstranterna lyckades få president Janukovytj att lämna Kiev och parlamentet att avsätta honom. Regimen verkar mer eller mindre ha imploderat, när ledande befattningshavare lämnar sina uppdrag. Ukraina saknar därför just nu en fungerande statsledning.

Våld mot civila har än en gång visat sig få motsatt effekt, än vad makthavarna önskar. När krypskyttar används för att döda demonstranter och brutaliteten riktas mot civila, så mobiliserar det människor emot regimen. Önskan efter frihet överväger rädslan för våld.

Det återstår att summera hur många människor som fått sätta livet till och hur många som har skadats under protesterna. Det kan dock utgås ifrån att det behöver bedömas om det har begåtts brott av de politiskt ansvariga, när våld riktats direkt mot civila. Våldet behöver få ett efterspel, då ansvariga ställs till svars. Jag undrar om inte det som hänt borde vara en fråga att pröva både för Europarådet och kanske för internationella brottmålsdomstolen, ICC.

Men faran för Ukraina är inte över.

Den tidigare presidenten Janukovytj accepterar inte parlamentets avsättningsbeslut, kallar det ”statskupp” och jämför det som hänt med nazisternas maktövertagande i Tyskland, 1933. Jämförelsen är för oss i Sverige i sak obegriplig, men referensen till fascism är en där ofta använd genväg för att misskreditera sina motståndare.

Janukovytj har många anhängare i landets östra, ryssorienterade delar, där språket ryska också används. Den delen av landet är i flera avseenden nära Ryssland. Ryssland stöder också Janukovytj. Vidare finns grupper som möjligen kan komma att agera – också våldsamt – till hans förmån.

Den nuvarande händelseutvecklingen inleddes när Janukovytj förmåddes att avsluta Ukrainas närmande till EU och istället välja ett närmade till och ett ökat beroende av Ryssland.

Det var nog bra att protesterna i Ukraina nådde sin höjdpunkt under en tid då Ryssland var förhindrat från att agera öppet aktivistiskt, på grund av OS i Sotji.

Att Ryssland anser sig ha intresse av att styra utvecklingen i Ukraina kan man utgå ifrån. Att Ryssland inte ändrat syn på detta sitt intresse kan man likaledes utgå från.

Situationen står i mina ögon just nu och väger. Kommer USA och Ryssland till gemensam förståelse om Ukraina kan situationen stabiliseras inför valen som kommer i maj månad.

Om Ryssland känner sina intressen åsidosatta och nu väljer att aktivt stödja Janukovytj, samt underblåsa proryska och västkritiska stämningar och grupperingar, så kommer det att kunna blåsa liv i konflikten.

Ukraina är i ett utsatt läge politisk och ekonomiskt. Politiskt därför att landet är splittrat mellan Ryssland och Europa – politiskt, språkligt och kulturellt. Ekonomiskt bl.a. därför att en sönderfallande ekonomi skapar utsatthet för och exponering mot ryska intressen.

Det är kritiskt viktigt att EU och USA bidrar till stabilisering av ekonomi och politik i Ukraina, t.ex. genom frihandels- och samarbetsavtal. USA och EU måste tala med Ryssland. Storpolitiken, som måste hanteras, ligger i Rysslands relation till Ukraina.

Ingen, absolut ingen, borde ha intresse av ett Ukraina i politiskt eller ekonomiskt sönderfall.

Likväl kan inte risken för att Ryssland föredrar ett de facto rysskontrollerat område av Ukraina, nära den egna gränsen, uteslutas. Kan inte hela landet influeras så kan halva vara att föredra. Det är så vissa tidigare konflikter i Rysslands närområde har slutat, nämligen med de facto rysskontrollerade närområden och delade länder. Skulle detta ske har Europa en utmaning av rang att hantera i decennier framöver.

Men där är vi inte nu och där får vi inte hamna.

Varje land har rätt att självt välja sin väg mot framtiden – det gäller också Ukraina. Lösningen är demokrati och ekonomiska reformer.

 

 

Annonser